Det stora kollektivet

Dreamteam, Relationer, Skilsmässa / Permalink / 0
Jag tog jullov från bloggen. Behövde lite ledigt på riktigt. Det har hunnit bli nytt år under tiden. Jag hade egentligen planerat att skriva någon form av årskrönika, som sig bör om en skriver blogg kan en tycka. Men nu känner jag mig mer sugen på att tänka på nya året framåt istället. 
 
Mitt årshoroskop (ja, jag läser sånt, och Damernas Värld är bäst på det) vittnar om att skorpionen är VINNAREN kommande året. Tydligen kommer allt bra hända typ samtidigt. Men det får jag ju inte jinxa nu genom att sitta och spekulera i vad det kan röra sig om. Hehe. 
 
Något som redan hänt är iallafall att Frank hoppat på nästa utvecklingssteg, från en dag till en annan. Kanske kan inte jag ta in det under "mitt år", det är ju snarare hans. Men det är så coolt att följa. Det är som varje gång han tillfrisknar från en ordentlig förkylning så har han under vilan passat på att levla upp hjärnan och kroppen. Jag och Franks pappa pratade mycket om det Frallans första levnadsår. Efter varje förkylning hände något banbrytande. Att han började skratta, forma ord eller krypa. 
 
Nu är det inte riktigt lika tydliga milstolpar, men ändå helt fantastiskt att se hur han helt plötsligt har börjat bli mer självständig. Nu släpar han runt på en pall och fixar massor av saker själv. Fryser in is att ha i sitt vatten, går och snyter sig själv, spolar och tvättar händerna utan påminnelse. Jag sitter typ såhär "😮😮😮" och ser nya grejer hända varje dag. 
 
Med all denna utveckling har även förmågan att kunna prata om skilsmässan utvecklats. Han frågar mycket nu. Varför han alltid måste säga hejdå till pappa för att få mig, och hejdå till mig för att få pappa. Han undrar varför vi inte bor tillsammans allihop. Och varför Anna inte bor med oss eftersom vi tycker om henne så mycket. Härom dagen kom han med det radikala förslaget:
 
"Mamma jag är så trött på att alla nämbiskor (människor) jag tycker om är i massa olika hus. Varför ska alla bo överallt? Det är ju jättejobbigt att hålla på och ba hej å hejdå hej å hejdå hela tiden! Kan vi inte vara i samma hus samtidigt, så jag får ha alla nämbiskor och alla mina vänner på samma ställe?"
 
Vilket kollektiv det skulle bli. Frank, jag, Anna, Franks pappa, hans tjej, alla syskon och deras mammor och ett par av förskolekompisarna och hans favvofröken. Vi får ordna ett litet familjeråd och diskutera saken. 😉 
 
Frank och hans syster på nyårsafton hemma hos sin pappa. Jag fick sno den bilden pga älskar den. 💜

Franks husdjurskampanj når nya nivåer

Dreamteam / Permalink / 0
Än en gång har min fyraåring överlistat mig. I alla fall typ. Jag har ju tidigare nämnt Franks kampanj kring husdjur. SOM han vill ha ett husdjur. Och han är enveten. Det är nog nära ett år nu, som kattkampanjen pågått. 
 
I lördags åt vi frukost tillsammans i köket. 
 
Frank (slänger upp ena foten på stolen och lutar huvudet ledigt mot knät): När ska vi åka till djuraffären och köpa en katt?
Jag: Det kommer dröja länge till innan vi kan skaffa ett husdjur...
Frank: Men jag GILLAR katter.
Jag: Åh, jag vet att du gör det.
Frank: Och du, du gillar blommor. Och du åker till blomaffären HELA TIDEN!
 
 

"Behåll daddigheten för dig själv, morsan"

Dreamteam / Permalink / 0
Jag fortsätter att slås av Franks smarta hjärna. Varje dag får han mig att känna mig korkad. Haha. Igår till exempel valde han en bok (av underbara Stina Wirsén) vid läggnignen som han egentligen blivit lite för stor för. Och jag tänkte mig inte för utan läste den på samma sätt som jag gjorde när han var lite yngre. Med lite för mycket inlevelse och daddigt språk, helt enkelt. Jag är nu officiellt en av alla "pinsamma föräldrar" därute.

(null)



Till top