Första dejten

Dejting / Permalink / 3
Anna skrev ju en så jäkla fin prolog som ledde fram till vår första dejt. När jag tindrade ville jag ta en öl så tidigt som möjligt, för att liksom känna "irl" om personen var något för mig eller inte. Men det gick inte Anna med på. Hon ville skriva länge innan vi sågs. SÅ ovant för mig, men det var ju bara att finna sig i det. Våra meddelanden blev längre och längre och chattarna slutade liksom aldrig. Vi skrev som långa uppsatser till varandra och det pågick konstant i säkert tre veckor. Jag var livrädd. Aldrig hade jag byggt upp en person på det där viset i mitt huvud. När vi chattade var hon så vältajmad, smart och asrolig. Dessutom helt otroligt snygg. "Det ÄR för bra för att vara sant" försökte jag säga till mig själv, för att liksom ta ned förväntningarna till rimliga nivåer. Men det gick inte. När det var dags för dagen vi skulle ses var jag mer nervös än... ja kanske någonsin i dejtsammanhang? Jag tror Anna var det också. Hon hade verkligen satsat. Hon föreslog att vi skulle ses vid Skinnarviksberget (SÅ mysigt ställe för en första dejt sommartid, om en bor i Sthlm!). Sedan fixade hon picknick, med bubbel och jordgubbar. Jag visste inget. Jag satt på jobbet och kikade ut på molnen som började dra in. Så jag messade Anna och föreslog att vi skulle ta en öl på söder istället för att ge oss ut på ett berg. Kanske världens tråkigaste förslag av mig? Skäms fortfarande. Men ja, hon anpassade sig till det och lämnade sin fina picknick hemma. Jag såg henne redan i rulltrappan. Mitt i nervösdimman tog jag därför ytterligare ett tveksamt beslut. Att ge mig tillkänna medan vi åkte upp. Så jag började gå mot henne och sedan gav vi varandra världens mest awkward första kram – på olika trappsteg och mitt i rullet upp. Varför väntade jag inte bara? Hon mobbar mig fortfarande för hur jag liksom joggande klättrade mig upp mot henne i den där trappan. 😂 Nåväl. Vi kom till stället jag hade föreslagit öl på. Där var resten av Stockholm med. Så unik var den planen. Så jag tog tillbaka allt och föreslog Skinnarviksberget iallafall. Än en gång så sade Anna ingenting om mitt krångel. Vi köpte en flaska bubbel. När jag föreslog att vi skulle gå all in och köpa jordgubbar också så kunde hon inte hålla sig längre. I ett skratt berättade hon hur hon tidigare samma dag hade köpt allt det här en gång. Och hur det hade fått bli kvar hemma eftersom jag hellre "ville ta en öl". Skammen. Men också en bra isbrytare. Det blev verkligen världens bästa första dejt efter det. Molnen var borta. Anna var precis lika fantastisk som jag hade trott. Still is.

Gästblogg: Anna berättar om hur vi träffades

Dejting, Relationer / Permalink / 4
Det är svindlande hur till synes små och obetydliga saker kan komma att förändra ens liv. Som typ en Kjell Höglund-låt. Jag och mina vänner såg Eurovisionfinalen hemma hos mig i mitten av maj. Efteråt stannade de kvar för att i vanlig ordning youtuba schlagerdängor från förr och sentimentalt skriksjunga till Helen Sjöholms “Du måste finnas” efter x antal glas bubbel. Och som vanligt slutade det hela med att en av mina bästisar highjackade youtube-kön för att spela upp SINA favoriter, dvs “random gubbe med gitarr”-låtar utan något pepp överhuvudtaget. Temat för ikväll var tydligen Kjell Höglund. Vem fan gillar Kjell Höglund? Vem är det ens? Eller lever han fortfarande? Ni ser, jag har verkligen ingen koll. Sorry Kjell. Den enda visan jag kände igen var “Genesarets sjö”. Och den är väl fin. Men kanske inte fem gånger i rad kl 2 på natten. “Dags att runda av kanske” tänkte jag, smått irriterad över att vi nu hade lyssnat på släpiga gamla reliker hela kvällen istället för Beyoncé. Men så hände något. En ny Kjell Höglund-låt började spelas, i ett helt annat tempo och jargong än de föregående. Och den visade sig vara fullkomligt briljant. Så avgrundsmörk och svart som natten. Jag älskade den. 5 dagar senare (ja, jag är en räknoholic) stötte jag på samma briljanta låt igen, men i ett helt annat forum. På Tinder, av alla ställen. En tjej hade länkat in låten på sin profil. Kjell Höglund - “Man vänjer sig”. Bara det, ingen presentationstext. Inte ens en emoji bjussade hon på. Alla som känner mig vet att jag har haft EN enda tumregel på Tinder; aldrig swipea ja på någon utan text. Av diverse anledningar. Och här var hon då. Helt utan text, MEN med livets låt inlänkad. Vad är oddsen? Jag må vara mån om mina principer, men om det är något jag tar tillvara på mer än principer så är det när livet slänger ett tecken åt mitt håll. Och det här var väl ändå ett tecken av ganska hög kaliber? Så. Jag tog ett djupt andetag, slängde min förbannade regel åt sidan och swipade ja. Givetvis efter att jag hade printscreenat hennes profil och skickat till min Kjell Höglund-bästis med orden “Kolla här, det är ödet!” Halvt på skoj, men också halvt på allvar. Nu nästan fyra månader senare är jag hennes flickvän, mer kär än någonsin och har fått träffa hennes son. Allt tack vare en Kjell Höglund-låt. [caption id="attachment_1494" align="alignnone" width="1334"] 👋👋👋[/caption] Du kanske också vill läsa: För mörk humor för Tinder (👈  Om hur det först gick för mig med det där låtvalet, hehe. )

Den värsta dejten?

Dejting / Permalink / 4
Härom dagen "överhörde" jag ett samtal på vad som verkade vara en första dejt mellan en man och en kvinna i trettioårsåldern. Det var bland det värsta jag hört alltså. Jag hoppas verkligen, verkligen att tjejen inte gick på en andra dejt med den där snubben.

Topp tre vidriga saker han hann säga under de kanske FYRA minuterna jag lyssnade:

1.Det är ju intressant med härskartekniker över lag men det som är mest effektivt på kollegor är ju om man använder fysisk beröring (VAD MENAR HAN?!) 2. Allt handlar om maktspel. Hela livet. Från vi är kids och framåt... (So you say...) 3. Jag är ändå väldigt ödmjuk i min chefroll (Men LOL! Märker det.) giphy (13) Har ni några liknande historier? Worst first dates?
Till top