Att ses mindre i ett samboskap?

Relationer, Åsikt / Permalink / 2
Ibland tar det tid för poletten att trilla ner. Så var det för mig igår. Jag och en kollega satt och pratade samboskap, och hur livet liksom förändras när man kan få se sin partner hela tiden och inte behöver ”planera in det”. Kanske på gott och ont, beroende på hur man är. Men jag som älskar att ha vardag ihop med en annan person är ju väldigt pro-samboskap. Min kollega lade dock till att det är ju inte alltid det blir så att man ser varandra så mycket mer bara för att man flyttar ihop, ibland kan det nästan bli tvärtom. 
 
Jag skrattade till och påpekade att båda de sambos jag haft faktiskt har ”försvunnit” mer ur mitt liv sedan vi flyttade ihop. Jag vill nämligen lägga mig typ senast 23 på en vardag. Exakt den tid på mina exsambos ”kreativa flow” påstods börja. Sedan satt de ofta uppe halva natten och jobbade. 
 
Det där har blivit min syn på ”hur det är”. Att jag är trist och trött, och de är kreativa. Jag har inte analyserat det djupare än så. Jag har bara accepterat det. 
 
Tills min kollega tittade på mig och sade ”så du accepterade att ha det så?”. Jag har inte ens tänkt det som att jag hade kunnat ha ett val där. Men hon sade det som världens mest självklara grej att det var ju jag som var rimlig i det där med att lägga mig 23, speciellt när en har kids som vaknar 06. Men att hon också hade erfarenhet av att typ alla män (i de exempel vi hade) hon bott med sagt samma sak. ”Jag behöver den där tiden för mig själv”. Vilket resulterar i att tjejen (i våra exempel, återigen) går upp tidigt och tar hand om kidsen själv flera timmar varje morgon – där ”tid för sig själv” verkligen inte finns på agendan. 
 
Nu har vi inte haft tillräckligt många exsambos tillsammans för att dra någon statistisk slutsats här direkt, hehe. Men känns det igen av er 98% kvinns som läser? Hur det liksom ofta tassas kring det där med mäns egentid? Det är lite intressant ändå tycker jag.  
 
Där står jag och tycker en massa nu igen. 
 
Till top