Jag slutar (för nu) ❤️

Allmänt / Permalink / 0
Det är dags för ett avslut. Som ni säkert märkt så har bloggen prioriterats ned rejält i mitt liv i några veckor. Och jag har märkt att jag faktiskt mått ganska bra av det.
 
Därför har jag bestämt mig för att lägga ned, för nu. Det ska kännas lustfyllt att skriva och det gjorde det länge. Men temat för den här bloggen var singelmorsaskapet och att skiljas med barn. Nu känner jag mig ganska klar med det. Och det känns bra. 🙂
 
Jag är så glad för alla er som följt med. Som läst, diskuterat, frågat och peppat. Det har varit svinkul. 
 
Men jag gillar ju att tycka till om saker så kanske ses vi igen i ett annat forum. Tills dess hörs vi på Instagram
 
Puss. Och tack för er.  

Det stora kollektivet

Dreamteam, Relationer, Skilsmässa / Permalink / 0
Jag tog jullov från bloggen. Behövde lite ledigt på riktigt. Det har hunnit bli nytt år under tiden. Jag hade egentligen planerat att skriva någon form av årskrönika, som sig bör om en skriver blogg kan en tycka. Men nu känner jag mig mer sugen på att tänka på nya året framåt istället. 
 
Mitt årshoroskop (ja, jag läser sånt, och Damernas Värld är bäst på det) vittnar om att skorpionen är VINNAREN kommande året. Tydligen kommer allt bra hända typ samtidigt. Men det får jag ju inte jinxa nu genom att sitta och spekulera i vad det kan röra sig om. Hehe. 
 
Något som redan hänt är iallafall att Frank hoppat på nästa utvecklingssteg, från en dag till en annan. Kanske kan inte jag ta in det under "mitt år", det är ju snarare hans. Men det är så coolt att följa. Det är som varje gång han tillfrisknar från en ordentlig förkylning så har han under vilan passat på att levla upp hjärnan och kroppen. Jag och Franks pappa pratade mycket om det Frallans första levnadsår. Efter varje förkylning hände något banbrytande. Att han började skratta, forma ord eller krypa. 
 
Nu är det inte riktigt lika tydliga milstolpar, men ändå helt fantastiskt att se hur han helt plötsligt har börjat bli mer självständig. Nu släpar han runt på en pall och fixar massor av saker själv. Fryser in is att ha i sitt vatten, går och snyter sig själv, spolar och tvättar händerna utan påminnelse. Jag sitter typ såhär "😮😮😮" och ser nya grejer hända varje dag. 
 
Med all denna utveckling har även förmågan att kunna prata om skilsmässan utvecklats. Han frågar mycket nu. Varför han alltid måste säga hejdå till pappa för att få mig, och hejdå till mig för att få pappa. Han undrar varför vi inte bor tillsammans allihop. Och varför Anna inte bor med oss eftersom vi tycker om henne så mycket. Härom dagen kom han med det radikala förslaget:
 
"Mamma jag är så trött på att alla nämbiskor (människor) jag tycker om är i massa olika hus. Varför ska alla bo överallt? Det är ju jättejobbigt att hålla på och ba hej å hejdå hej å hejdå hela tiden! Kan vi inte vara i samma hus samtidigt, så jag får ha alla nämbiskor och alla mina vänner på samma ställe?"
 
Vilket kollektiv det skulle bli. Frank, jag, Anna, Franks pappa, hans tjej, alla syskon och deras mammor och ett par av förskolekompisarna och hans favvofröken. Vi får ordna ett litet familjeråd och diskutera saken. 😉 
 
Frank och hans syster på nyårsafton hemma hos sin pappa. Jag fick sno den bilden pga älskar den. 💜

Till top