Män som hatar kvinnor (men"älskar"lesbiska)

wtf / Permalink / 3
Jag var på bio med Anna igår. När jag stod på Medis och väntade på henne kom en man fram till mig och frågade efter "närmaste nattklubb". Jag visade honom var han kunde hitta den, men sa också med ett leende att han nog fick komma tillbaka lite senare – eftersom klockan var strax efter 17. "Du har ett väldigt vackert leende" sa mannen. "Tack" svarade jag artigt, men kände redan här att jag inte gillade hur nära han stod. "Det syns att du ler med hela hjärtat. Det är vackert" sade mannen igen. Jag tackade än en gång för komplimangen och önskade honom en trevlig dag. Han stod kvar. "Vad gör du här då?" undrade han. "Jag väntar på min flickvän" svarade jag, den här gången lite kortare i tonen. Återigen önskade jag honom en trevlig dag, och började rota i väskan efter telefonen eller "vad som helst som kan fungera som en flykt". Och där kom det. "Jasså. Vad härligt. Kanske kan jag få vara med någon gång? Det skulle jag gilla." Det är inte första gången. Och troligtvis tyvärr inte sista, som jag hört den meningen av män efter att de förstått att jag är med en tjej. "Vi klarar oss alldeles utmärkt utan dig" svarade jag, och avslutade samtalet igen med ett "hejdå nu." Han stod kvar. Han skrattade och frågade vad jag hette. Jag svarade inte. Jag tittade bara på honom med en blick som markerade att det verkligen var dags för honom att gå. "Du är rolig. Du är smart" svarade mannen. "Det är kul att höra att ni klarar er utan en man. Jag gillar det också. Jag säger bara att OM NI VILL så..." "DET VILL VI INTE". Jag kände hur jag började tappa fattningen. Mannen fortsatte le mot mig och lade sin hand på min axel medan han sa "jag vill inte göra dig obekväm. Ha en fin dag. Fortsätt le sådär från hjärtat." Det värsta är att jag tror på riktigt att mannen i fråga gick därifrån och kände att han hade gett mig en komplimang. Inte att han hade ägnat sig åt sexuellt ofredande. Hade jag istället sagt "jag väntar på min pojkvän" – då hade han garanterat gått därifrån med en gång. Det enda som kan få en man med den där agendan att ge sig, är ju en annan man. Det har faktiskt bara gått ett par veckor sedan jag och Anna blev förföljda av en bil när vi gick hand i hand på söder. Mannen som körde bilen ropade ungefär samma saker som snubben på Medis efter oss. "Får man va med ellerrrr?" I typ 150 meter körde han bakom oss medan vi gick där. Snabbare och snabbare. Stockholm. 2017. [caption id="attachment_1534" align="alignnone" width="1932"] Klarar oss själva, tack.[/caption]
#1 - - Vanessa:

Skämtar du? Blä, alltså... Cred till er för att ni banar vägen för andra! Kram!

#2 - - Erika:

Men alltså,så himla sjukt! Usch så upprörd jag blir. Snacka om att gå över gränsen.

#3 - - Malena Karlsson:

Det är så ofattbart vad vissa tar sig rättigheter att göra. Och det avslutande med handen på axeln??? Bra att du lyckades hålla fattningen! ☀️

Till top