Mamma, pappa, barn

😬 / Permalink / 3
Det är konstigt vad vi i vuxenvärlden krånglar till det ibland när kidsens logik oftare är bra mycket enklare – och därmed egentligen mer rimlig. För Frank är alla uppenbara mammor och pappor ”mamma” och ”pappa”. Han vet mycket väl vem som är hans mamma och hans pappa. Men ser han någon annan med barn så kallar han den personen för mamma eller pappa med. För det är ju det de är – till någon annan. Dock är ju inte vuxenvärlden riktigt med på det. Så igår blev det lite awkward stämning i lekparken. Jag och Frallan gungade när en granne kom dit med sina två barn. Jag hälsade och bad Frank att säga hej också. ”HEEEJ! Du pappa, jag gungar så högt att jag försöker fånga molnen!” Frank försökte socialisera direkt. Barnens pappa blev lite obekväm och skrattade till och jag försökte förklara läget genom att säga något i stil med ”ja det där är kanske de andra barnens pappa, men inte din – så du får fråga vad han heter”. Frank ignorerade mitt krångliga försök. Han var ju en pappa, det ser ju vem som helst. ”Pappa? PAPPA? PAAAPPPAAA?! Kolla på mig pappa vad högt jag gungar!” Nu fick ju snubben i parken bara ge med sig och svara på tilltal. Och därefter var det igång. Jag blev mamma och han blev pappa. Vi båda kände nog att det var lite väl intimt att leka ”mamma, pappa, barn” vid första mötet i lekparken… 😬
#1 - - Becks:

Hahaha! Så rolig text. Förstår att det måste ha känts intimt att leka mamma, pappa, barn med grannen 😂 Hemma hos oss har vi det omvända, vår femåring har börjat tilltala oss vid namn och inte "mamma och pappa" det känns väldigt formellt och lite konstigt ibland. Men samtidigt kallar jag ju honom vid namn och inte "son, kan du komma hit" 😂

#2 - - Emma:

Eller när sonen 3år säger "mamma, där är min pappa", när någon som är lik hans pappa är i närheten. Typ i mataffären.
Man måste ju typ svara "eh, nej, det är inte din pappa, han är lite lik bara".
Sonen vet mycket väl vem som är hans pappa, saknar bara några ord i ordförrådet än sålänge 😂

#3 - - Malin:

min unge på två säger pappa till alla manliga figurer.. jag tänker att ordet pappa blir nära till hands att beskriva vad hon menar (kille,gubbe,pojk) när hon ännu inte har ord för annat. men när hon säger pappa till sin egna pappa är det såklart på ett annat sätt, pappa är pappa. Men pappa kan också vara andra män i andra sammanhang.. brukar inte rätta henne desto mer utan bara slänga ur mig " ja han är också en pappa" eller som igår "det där är ju min pappa, alltså din morfar"... sen säger hon ändå pappa men nångång slutar hon nog 😄

Till top