En annan typ av 30-årskris

Övrigt / Permalink / 5
Åh. Jag fyller 30 snart. Alltså, riktigt snart. Jag är ambivalent kring födelsedagar – så det här har gett mig lite tryck över bröstet. Förtydligande; det är inte siffran 30 jag är rädd för. Tvärtom. Men själva födelsedagandet. Såhär; å ena sidan så ÄLSKAR jag födelsedagar. Jag gillar att bli ompysslad och uppvaktad. Vem gör inte?! Och självklart vill jag på något vis fira. Å andra sidan – så kan jag inte riktigt hantera att styra upp stora födelsedagsfester osv. Sist jag hade födelsedagsfest var när jag fyllde 25, och det var sannerligen lika mycket ångest som kul. Kanske slog det rent av över på ångestkontot. Jag vet inte vad det är jag tycker är så läskigt. Jag är inte rädd för att stå i centrum annars. I min yrkesroll är det inga problem alls. Bland nära vänner, inga problem heller. Och ja. Att jag har en blogg säger väl sitt det med. Men det är något väldigt djupt rotat jantemässigt i mig kring födelsedagsfiranden tror jag. "Inte ska väl jag?" Typ. Men nu måste jag börja tänka på det på riktigt. Om jag ska fira alls. Hur? Vad har ni för bra födelsedagstips för firarfobiker, som en annan? [caption id="attachment_1571" align="aligncenter" width="400"]giphy (14) Jag varje gång någon frågar "hur jag tänkt att fira". 👆[/caption]
#1 - - Julia:

Fyller också 30 snart. Har också panik. Älskar dock att fixa fest, men känner på mig att just 30årsdagen kan bli en gråtfest. Så jag har två regler:

1. Det måste vara få personer, så att jag kan behålla kontakten med alla under kvällen. Kommer bli gråtig och känna mig ensam om det är för många och fokus liksom faller bort från mig.
2. Vill att folk skall gå därifrån och typ känna att det var en så jävla sjuk fest?????

Nu lutar det åt sprit hemma hos mig på tidig morgon, sen Uber som hämtar upp oss och tar oss till någon konstig destination med övernattning och fest. Men fler detaljer än så har jag ej.

#2 - - Hannah Almerud:

Ihhh. Låter huuuur drömmigt som helst (och gav mig ännu mer panik 😉)!

#3 - - Anna:

Grattis i förskott!! Fyller också 30, om exakt en vecka. Jag älskar partyn och speciellt födelsedagspartyn, för andra! Känner mig så himla obekväm när jag är i fokus, vem bryr sig egentligen om att jag fyller år? Dagen jag fyller kommer väl familj och släkt över och förväntar sig tårta, och det kan jag väl fixa, men dagen efter åker jag och min man bort. Han har bokat resa till hemlig destination! 🤣 Kaaanske kollar jag om några av mina närmaste vänner vill följa med ut på ett glas vin helgen efter. Kanske.

#4 - - Anna:

Inte exakt en vecka kom jag på nu, 1 vecka och en dag. Jag vet inte ens själv när jag fyller år! 😂

#5 - - Martina:

Jag vaknade upp på min 30-årsdag (i oktober 2006) på ett sunkigt hotell i NYC. Min bästa vän kom in med frukost och solrosor som hon satte i en papperskorg i brist på vas. Hon sjöng också. Sedan gick vi på Pastise i Meetp district på kvällen med två kompisar till och jag raggade upp servitören. Så jävla bra firande. 😂 Så mitt tips är alltså att resa bort till något riktigt awsome ställe. Unna loss liksom!

Till top