Me too.

Övrigt / Permalink / 1
Jag har hört så många otäcka historier från kvinnor i min omgivning. Om män som tagit sig friheter. I en kommentar, i en blick, i ett nyp, i en våldtäkt. Så många är vi. Kvinnor som råkat illa ut på grund av männen omkring oss. Pojkvännen, kollegan, kompisen eller chefen. Ändå. ÄNDÅ när jag berättar för män i min omgivning, om bara en bråkdel av de gånger jag blivit utsatt som ung tjej – i livet i allmänhet men i yrkeslivet i synnerhet – så får jag den här kommentaren: "Jag kan knappt tro det." Till exempel när jag har berättat om fd chefen som sa att jag inte fick lämna in kvitton på utlägg om jag inte gav dem till honom på alla fyra med kvittot i munnen. "Jag kan knappt tro det." Eller när jag berättade om mannen som berättade att de hade en ny tjänst ute, och frågade om jag ville följa med till kontoret (kvällstid) och prata om det. "Jag kan knappt tro det." Eller om snubben som skulle skoja till det och gav mig låten "Jag har världens största kuk" som avskedspresent efter min praktikplats. "Jag kan knappt tro det." Det är ju för att de inte får höra det där som alla vi kvinnor vet. Att vi nästan alla blivit utsatta, på ett eller annat sätt. För att vi blivit uppfostrade att se till att stämningen är god, och gör vårt bästa för att inte sänka aw:n eller lunchsamtalen med den brutala sanningen. Men det måste upp till ytan. Det är först när alla män förstår. På riktigt förstår, att det här händer varenda kvinna som går genom livet som vi ens kan börja närma oss en förändring. Därför blir jag rörd av att de systerskapet i den här hashtaggen. Över hur vi höjer rösterna tillsammans. #metoo
#1 - - Sanne:

Jättebra skrivet!
#meetoo

Till top