Exporten från förra bloggen är påväg

Allmänt / Permalink / 0
Bloggen har HELT KLART ett par barnsjukdomar, och så kommer det nog vara ett tag framöver. Just nu fattas alltså allt jag skrivit uner ett år mellan inlägget här ovan och... mitt första inlägg någonsin. 😂  Låt oss be till gudarna att det blivit något tok och att jag slipper drabbas av samma ångest som när ens dator kraschar och en inte backat upp den. 
 
Håll till godo!

Tårtinspo inför Frallans fyraårsdag

Dreamteam / Permalink / 1
Är det någon som kommer ihåg tårtan jag gjorde till Frank förra året? Då var han HELT uppe i Bockarna Bruse och därför så fick det bli en Bockarna Bruse-tårta. Den gjorde succé. Hehe. Framför allt hos Frank (som fortfarande pratar om den) men även hos kalasgästerna. Och med succé kommer ansvar, det vet vi alla.
 
 
I år känner jag alltså en viss press att leverera på tårtfronten. Temat är ganska givet, eftersom Frank numer identifierar både sig själv och alla sina familjemedlemmar som Angry Birds. 😉 Det bästa med det är att det är ett tema som är mer förekommande än Bockarna Bruse på tårtor på Pinterest. Det sämsta är att prestationsångesten med alla dessa bilder ökar. Var beredda på en "expectation vs reality"-tårtbild på bloggen i slutet av november. Hehehehe.
 
 
 
 
 

När en inte räcker till

Dreamteam, Skilsmässa / Permalink / 5
Det värsta med delad vårdnad (förutom det uppenbara – att jag inte får ha mitt barn hela tiden) måste nog vara jämförelsehetsen. Jag vet att jag varit inne på det innan, men det tål att lyftas igen. Det finns INGET som gör ondare än när Frank säger att han hellre vill till pappa. Och just nu är en sådan period. Rent rationellt så vet jag ju att det är just det – perioder. Om ett par månader kan det mycket väl ha svängt över åt andra hållet. Så är det hela tiden. Men när det är min tur att få symbolisera den "tråkigare föräldern" i Frallans blick så väcks en desperation i mig som jag inte kan jämföra med någon annan känsla. Jag känner mig så naken och blottad när han säger så. Helt hjälplös inför både Frallan och mitt eget ego. Och det är lätt att trilla dit då; att börja rucka på vardagsrutinerna för att locka fram det där roliga och spännande. Men jag försöker såklart låta bli. Inget gott kommer ur att den desperationen jag känner förvandlas till något typ av materiellt jippo om vem som kan hitta på roligast grejer. Det ÄR ju bara att fortsätta finnas där. Nöta. Laga middag. Läsa saga. Förstå och trösta. Men ibland blir en skör alltså. Ikväll är verkligen en sådan kväll. [caption id="attachment_1785" align="aligncenter" width="1932"] Grått och trist vare här.[/caption]
Till top