Själva bytet är det svåraste

Dreamteam, Skilsmässa / Permalink / 0
Ojojojoj bloggen tog visst paus hela helgen. Det var inte tänkt så men det var fullt ös så fanns ingen möjlighet att blogga riktigt. Ska berätta om helgen mer i ett annat inlägg dock. 
 
Jag har haft Frank själv nu i två veckor. Så jävla underbart att ha sammanhängande tid med honom. Speciellt eftersom han varit lite pappig på senaste. Bara vi kommer in i vardag ihop så går allt mycket bättre. Det blir mycket mer harmoniskt, roligt och mysigt. Det är liksom i avbrotten och bytet i sig som gör det lite jobbigt för oss båda tror jag. 
 
Jag och Franks pappa kör fem dagar i taget nu. Det känns för länge att vara ifrån kiddo en hel vecka, och dessutom så skulle det innebära onödigt mycket tid i bil för Frank då han isf skulle behöva åka till Falun och hämta/lämna syskon mycket mer än nu. Det här är helt enkelt det bästa för vårt "livspussel" om vi ska behålla 50/50-uppdelnigen. Samtidigt är det lite kort att komma in i det vardagliga, det märker jag ju de gånger jag får ha Frank lite längre. 
 
En rapport i början av året visade ju dock att växelvis boende är det bästa för barn med separerade föräldrar. Barn som bor växelvis mår nästan lika bra som barn i "kärnfamiljer". Det var en sådan lättnad när jag läste det. Det känns som att det varit så många röster i alla år som påpekat att man inte säkert vet hur "flängandet mellan hem" skulle påverka barnen. Jag hoppas att den här lite tuffa stunden mellan bytena är en period helt enkelt. Allt jag vill är ju att Frank ska få må så bra som möjligt.  
 
 
(null)
 
Till top