Längre bort från min comfort zone än någonsin

övrigt / Permalink / 0

Igår gjorde jag något jag hade skrattat högt åt om någon sade till mig för ett år sedan.

Jag gick på livets första fotbollsmatch.

Det kanske inte låter som en biggie. Men för en person som får nära på panikångestattacker av folkmassor är det en väldigt, väldigt stor grej att göra. Speciellt eftersom folkmassan ska kombineras med bröl.

Men jag har lovat mig själv att utmana mig det här året. Och jag tycker VERKLIGEN jag har gjort det. Jag har gått till en tyngdlyftsklubb, jag har ställt mig på stora scener, jag har rutit till fast det varit läskigt, jag har gått på mingel där jag knappt känner någon m.m. Flera saker jag egentligen tycker är jättejättejätteläskigt. Och jag har märkt att för varje gång jag gör något sådant där, i min bok, jätteobekvämt så känner jag mig så jävla mäktig efteråt. För det är ju få saker som faktiskt är så hemska som man föreställt sig innan. De flesta grejer jag radade upp där ovan har jag till och med funnit... riktigt kul.

Och nu hade jag i alla fall lovat att gå på fotboll med Anna. Jag hade till och med halsduk på mig. Jag kände mig lite utklädd, men ska det va så ska det va antar jag.

Redan på vägen dit höll jag på att vända. Vi gick förbi en krog med massa snubbar som på riktigt stod och skrek "bira bira bira BÄRS BÄRS BÄRS!". Den sekunden var jag längre från comfort zonen än någonsin tidigare i år. Men väl inne på arenan kändes det faktiskt mycket bättre. Jag tror inte jag kommer ha säsongskort nästa år direkt. Men, det är ändå fint att hänga med och se någon annans stora passion... en gång i halvåret eller så. 😆

 

Till top