Till dig som tvivlar på din relation

Skilsmässa / Permalink / 2
Skärmavbild 2017-03-30 kl. 20.32.15 Jag håller med dig, Sannapanna. Den där perioden var vidrig. Såklart. Jag tror jag visste att det var över långt innan jag formulerade det ens för mig själv. Och verkligen inte för någon annan. Det låg där och gnagde i mig. Det är ett så satans stort steg att ta det där beslutet. Och det går inte för någon utomstående att ge ett råd. Möjligtvis någon som är utbildad till att just ge de där råden. Så det enda jag kan säga är att jag visste det. Kände jag efter med magen så visste jag att jag behövde ta klivet över stupet. Men det är klart att jag tvekade. Både en och två och sjuttio gånger. Och när jag väl hade tagit klivet så försökte jag hoppa tillbaka igen från fallet. Bara för att det är så SATANS läskigt och kallt där ute – första stunden. Men jag blev tvungen att välja mellan att falla för att sedan landa och resa mig igen, eller att leva i något som kändes som en lögn för mig själv. Och då var det bara att ta ett djupt andetag och kliva rakt ut i ovissheten. Så, till andra delen av kommentaren. Och sen då? Ska man leva i ensamhet och med en skuldkänsla för att man "splittrade familjen"? Nej. Återigen kan jag inte göra annat än att gå till mig själv, eftersom jag inte har någon utbildning i att svara på sådana här frågor. Men i det där fallet så upptäckte jag dels vilka fantastiska människor jag redan hade omkring mig. Både mina egna och våra gemensamma vänner fanns där. För att inte tala om mina föräldrar. Dessutom hade jag helt plötsligt mer tid att lägga på att vårda mina relationer utanför relationen. Så nej, det blev inte ensamt. Det blev bara något annat. Och det var läskigt, men nyttigt. Och gällande det dåliga samvetet, så måste jag vara lite hård. Skuldbelägg inte dig själv en sekund. Du mår inte bättre av det. Barnen mår inte bättre av det. Exet mår inte bättre av det. Er framtida relation (för den kommer ni alltid ha oavsett) mår inte heller bättre av att någon skuldbeläggs för att det inte höll. Jag är helt övertygad om att om föräldrarna följer sina hjärtan och magkänslor så kommer hela familjen må bättre – varesig de gör det tillsammans eller på varsitt håll. Lycka till. ❤️
#1 - - Sannapanna:

Tack, tack, tack för ditt stärkande inlägg 💜 du fick mig att se liiite ljusare på framtiden!

#2 - - Anonym:

Jag har tagit beslutet att jag vill separera från barnens pappa. Känner knappt nån tvivel, säkrare och säkrare varje dag. Vi bor utomlands så jag måste vänta tills vi flyttar hem till Sverige i sommar. Så svårt och tufft att leva med nån man redan vet man ska lämna. Han behandlar mig inte bra nog ö, negativ, klagar etc etc. så kommer inte ha dårligt samvete. Men såklart det blir et tufft år. Tack för en bra blogg, inspirerande att det faktisk finns ljus på andra sidan.

Till top