Mamas vs. papas på singelmarknaden

wtf / Permalink / 5
Jag snackade med en kompis igår kväll, han är singelpappa. Han har precis skaffat Tinder och är just sådär nyfrälst som bara en singelfarsa som precis skaffat den appen kan vara. Haha! Jag är riktigt glad för hans skull. Minns precis den där känslan när det lille smörgåsbordet av heta människor uppenbarade sig. 😄 Men så kom vi in på ett ämne jag dragit mig för att ens formulera högt. Mest för att det är så generaliserande (och lite bittert, men vafan). Med det sagt, så har jag ändå en känsla. Den känslan lyder ungefär såhär; fyfan vad mycket lättare singelfarsor verkar ha det på "singelmarknaden" än singelmorsor. Medan snubbar jag pratar med oftast lägger benen på ryggen när vi kommer in på det här med barn så verkar det för vissa singelpappor jag känner nästan funka lite som hundtricket, det här med gulliga ungar. För att citera en pappa jag pratade med nyligen. "Det är väl lite av en kvalitetsstämpel det här. Att man liksom är vettig nog att skaffa barn med". Jag upplever inte att jag blir "kvalitetsstämplad" riktigt. Om vi leker med tanken att det är fler mammor som upplevt det här, så funderar jag lite på vad det kan bero på? Är det en patriarkal grej att män (inte alla män 😘) inte gärna vill beblandas med andra barn än sina egna? Är det egot? Är det "ägandeskapet i äktenskapet" från förra seklet som dammas av och letar sig fram? Vad tror ni? Är jag helt ute och cyklar här?
#1 - - Ella:

Håller helt med dig..på allt! Är själv singelmamma med tre små barn och jag har fått intrycket att singelpappor har lättare att träffa en ny partner. De killar jag träffat sen jag blev singel drog så fort dem fick reda på att jag hade barn, medans de singelpappor jag känner till kan välja o vraka. Har också funderat på vad det kommer ifrån och har dragit samma slutsatser som dig!:) så nu har jag lagt killar helt åt sidan och fokuserar på enbart mig och barnen och livet har blivit så mkt lättare ;)

#2 - - Julia:

Det är nog det klassiskt patriarkala tänket att
1. Kvinnor som har barn ensamma är lite sorgliga. Varför har hon ingen man? Lite slitna och begagnade sådär.
2. Medan män som har barn ensamma är extra fina killar, som tar hand om barnen TROTS att MAMMAN inte är där?????

Klassiskt sådär, att kvinnor inte får någon cred för att de tar hand om barn, för att det är hard wired i oss att älska moderskapet, medan alla pappor som byter en blöja är hjältar som skall bäras runt i cirklar på torget i guldtronar.

Tack patriarkatet, jag älskar dig :)))))))

#3 - - Hannah Almerud:

Ja, tyvärr tror jag verkligen det också. Tycker t om att det ofta är uttalat att vi kvinnor ofta benämns som "begagnade" efter en skilsmässa, men inte män. Hade egentligen med det i ursprungstexten men tog bort det för det lät för jävla sorgligt. Men, ändå sant. Kvalitetsstämpel vs begagnadstämpel, typ. Peppen... 😁

#4 - - alexandra:

Agreed! Min bästa väninna som är singel med tre barn säger att hon är "skadat gods" och dom snubbar hon dejtar får kalla fötter när hon berättar om barnen. Själv är jag barnlös, dejtar en tjomme i Tel Aviv med två barn, som är klok nog att inte introducera barnen för nya kvinnor stup i kvarten, jag vet många män som använder sina barn som "kuttersmycken" (i alla fall i Israel) Det ogillar jag skarpt. Jag tycker alla singelpäron borde få en bragdhets-medalj och en en fair chans, för som jag upplever det är det så mycket lättare att dejta en förälder (än en hopplös hipster på 58 som aldrig växer upp)!

#5 - - stella:

ja men lätt att det är så! singelmammor är lite sorglig som inte har någon man som vill ha dom medan singelpappor är fina snubbar som tar hand om sina barn varannan helg. ja lite grovt draget då kanske, men inte helt galet :( blä.

Till top