Hon som hämtar sist på förskolan

Föräldraskap / Permalink / 30
Efter nattens galenskaper följt av en heldag med lägenhetsfix, Frank-lek och lyssning på "Elefanten som så gärna ville sova" under läggningen, så är jag inte jättepigg just nu. Därför kommer jag nog behöva komma tillbaka till det här ämnet i ytterligare något kanske mer välformulerat inlägg – men hur gör ni med det här med arbetstid? Jag har sett några krönikor och blogginlägg i ämnet igen nu i veckan och varje gång debatten blommar upp så skär det lite i mig och mitt evigt dåliga samvete. Jag jobbar heltid. Dvs att jag lämnar Frank vid 8.30 på morgonen och hämtar honom 17.30. Franks pappa har samma tider. Ingen av oss har råd med något annat, helt enkelt. Det räcker med några dagars vab eller sjukdom för att min ekonomi ska bli lite ansträngd. Såklart finns det saker jag kan skära ned på ytterligare. Men det hade blivit tajt ekonomiskt att gå ned i tid. Och det hade varit svårt att få min tjänst att funka på deltid också tror jag, även om jag är säker på att min (fantastiskt småbarnsförstående) arbetsgivare hade låtit mig försöka. Jag har nog ett typiskt sånt jobb som ändå skulle sluta med att man får försöka lösa ungefär lika mycket jobb på mindre tid bara – om jag skulle gå ned i tid. Jag försöker att stilla mitt dåliga samvete i den här frågan med att Frank faktiskt älskar sin förskola. Det gör han. Men det gnager i mig ändå när jag hämtar honom och han är sist kvar, varje dag. Jag har också försökt luta mig mot att det finns flera studier som faktiskt visar att det är kvaliteten på umgänget som räknas, inte kvantiteten. Ändå skaver det. Jag har ingen stark poäng att komma till i det här ämnet. Vill mest lätta på hjärtat. Och fråga; hur ni gör för att få ihop det illa beryktade livspusslet?
#1 - - Cecilia:

Jag är förskollärare och mamma till två barn. Jag tycker att det är viktigt att man som förälder är lyhörd, mår barnet bra och trivs är det inga problem att ha långa dagar på förskolan. Men som förälder överlåter man ju en stor del av barnets fostran och uppväxt till förskolan där barnet är mkt tid så det är viktigt att det är en fin och trygg plats, där barnet kan utvecklas.

#2 - - Anna:

Jag blev alltid hämtad sist och mådde aldrig dåligt av det. Hade en toppenfamilj och fin uppväxt:)

#3 - - Nina:

Jag lämnar 06.50 o han hämtas kl 16.15 Jag har inte dåligt samvete alls faktiskt. Vi lagar mat, äter, kollar bolli, sen läsa och natta. Nattningen tar ca 1 timme. Då ligger vi o snackat om allt möjligt och har lite kvalitetstid. ❤

#4 - - Maria:

Där jag bor tar det nästan 1 timme med pendeln till Stockholm, där de flesta i området arbetar. Ni kan ju räkna ut att de barn med heltidsarbetande päron får mycket långa dagar, lämnas 6:20 och hämtas 18:30.

#5 - - F:

Hej! Jag och min man jobbar båda 85% och barnen går 8:30-15. Dock så har jag ändå dåligt samvete så det kanske tyder på att man typ alltid har dåligt samvete oavsett antalet timmar? Finns liksom alltid förbättringspotential i föräldratävlingen liksom :) hursomhaver - de allra flesta föräldrar gör så gott de kan för sina barn utifrån omständigheter och det brukar bli ganska bra oavsett!

#6 - - Sofie:

Alltså. Nu har ju jag inga barn, så något dåligt mammasamvete har jag inte (än) och kan kanske därför inte till fullo relatatera till din känsla. Men, kanske desto mer kan jag se på frågan mer objektivt. Och i det här fallet tänker jag som såhär; vilken jäklarns TUR att vi har barnomsorg i detta land! Barnomsorg som möjliggör ett heltidsjobb för dig och ditt ex. Barnomsorg som tar hand om din gölliga unge på dagarna. Jag kan, trots barnlösheten, förstå att man som förälder får dåligt samvete. Alla vill ju vara med sitt barn så mycket som möjligt. Men man måste ju faktiskt också försörja sig själv och barnet. Frank har en skitbra mamma. O ett förskola han trivs med. Lyx! Försök att tänka mer så, att det är tur att det går. Du är bra och F kommer inte få några som helst men. Snarare kommer han förmodligen vara tacksam över sin uppväxt! Ha en fin dag :)

#7 - - Zazza:

Hej!
Är själv småbarnsmamma och gick runt med samma gnagande dåliga samvete som du under barnets först förskoleår. Inte så mycket för att mitt barn verkade må dåligt (tvärtom!) utan för att jag kände att jag missade så mycket i veckorna. Det var bara pang hem, pang mat, pang bad/dusch och sen nattning. Jag insåg att jag inte ville ha det så här och bestämde mig för att prova att jobba 90% och gjorde så att jag gick hem vid lunch en dag i veckan, oftast fredagen. Och vet du! Det funkade hur bra som helst. Jag har liksom di verkar ha en förstående arbetsgivare som verkligen uppmuntrade mig att prova. Ekonomiskt, ja, det blir lite mindre men jag såg det som en utmaning och blev MYCKET bättre på att planera våra matinköp. Så mitt råd är att testa om du känner att DU vill, men inte enbart för att döva det dåliga samvetet. Sen tänker jag - du har inte möjlighet att "jobba igen" lite tid då F är hos sin pappa? Det är ju också ett alternativ för lite kortare dagar. Lycka till, vad du än väljer!

#8 - - Helena:

Jag har två barn och känner mig jämt utskälld av diverse föräldrar eftersom jag under de år de är små har valt att gå ned AVSEVÄRT i ekonomisk standard för att kunna ha dem hemma till dess att de var tre år och sedan låta dem gå 15 timmar i veckan för att få det sociala och lära sig saker av fler personer än oss föräldrar. Då jag är akademiker tror de allra flesta att det är därför vi har råd att ha varit hemma så mycket men verkligheten är absolut inte sådan - det är rätt och slätt en mycket enklare levnadsstandard som har varit verkligheten för oss.

Även om jag numera är säker på att vårt val är rätt för oss så har det stundtals varit så att de som kritiserat mig har givit mig dåligt samvete för att jag inte låtit barnen börja förskolan tidigare. Så kan det också va...

Nu är jag ingen förskolehatare, tvärtom, och jag tycker UTAN att tveka att alla familjer ska göra så som det passar dem. Du är singelförälder - även om Frank såklart har en pappa - så det är ju faktiskt självklart att du måste göra på ett sätt som fungerar för er, även om det innebär längre dagar. Att sedan fler som är två förmodligen kan gå ned lite i tid även om de inte tror det är ju en helt annan sak.

Till sist i detta inlägg vill jag nämna bland det viktigaste jag lärt mig av mina år hemma. Man ska INTE vara hemma om man inte vill det. Då blir det inte bra för barnen alls och inte för en själv heller. Jag ville vara hemma och då tror jag att det fungerar, men inte annars. Detta betyder inte att man är en bättre förälder, den bästa föräldern blir man om man följer just sitt hjärta och sin magkänsla - oavsett.

#9 - - Karin:

Jag jobbar 90 procent och min sambo heltid, men skillnaden för oss är att han har "förtroendearbetstid" och behöver mao inte jobba sina 40 timmar i veckan så länge han gör sitt jobb. Vi hämtar och lämnar varannan dag, dottern går ca 40 timmar per vecka på föris. Lämnas alltid 730 och hämtas mellan 15 och 16.

De dagar som jag hämtar är det ok för min sambo att jobba så sent som han behöver, och samma sak för mig då han hämtar.
Är medveten om vilken tur vi har som kan jobba längre när det passar oss då många inte kan styra över sina arbetstider på det sättet vi kan. Sen har vi båda perioder på jobbet när vi båda behöver jobba mycket och då har vi både mormor och farfar som kan hjälpa till med hämtning.

#10 - - tina:

Har fördelen att leva ihop med barnets pappa som tjänar en ok lön, men då han pendlar länge har jag fullt ansvar att hämta lämna och vabba (eftersom han hinner gå upp och åka långt innan barnet vaknar och man upptäcker att hen är sjuk). Heltidsstuderar själv och har mycket obligatorisk närvaro tyvärr. Barnet går från 09-16:30. Skitlänge då barnet är litet men hade aldrig fått ihop livet eller klarat studierna annars. Hen älskar förskolan och trivs bra så egentligen borde jag inte ha dåligt samvete alls, men har såklart det ständigt ändå.

#11 - - Petra:

Just i såna fall undrar jag hur det känns som förälder att inte ha någon tid med barnet under hela veckan.

#12 - - Anna:

Jag bor inte ihop med barnents pappa. Jag har valt att jobba 80 %. Visst det blir något tufft ekonomiskt ibland men får ihop det och tycker det är så värt. Min tjej går på dagis 9 - 15 i snitt. Dock ska man inte ha dåligt samvete om man behöver ha sitt barn längre dagar. Alla har olika förutsättningar och behov. Huvudsaken att barnet mår bra! Förskolan är ju toppen!

#13 - - Sara:

Kan vi (kvinnor!) bara sluta ha så dåligt samvete för allt hela tiden.
Tänk kvalitetstid istället för kvantitetstid.
Jag är separerad med son i samma ålder som din. Har aldrig dåligt samvete. Aldrig.
När han inte är med mig är han i goda händer. Efter hämtning har vi kvalitetstid tills läggning. Efter läggning har jag min egentid, kvalitetstid :)

#14 - - Hannah Almerud:

Jag fattar hur du menar. Jag har verkligen försökt att låta bli. Men om en nu ändå får lite skavande samvete blir det nästan bara ännu mer pressande att inte låta den känslan komma också. Bara för att. Men kidsen är absolut i goda händer, Frallan älskar sin förskola :) Det är nog mer jag än han som grubblar på det där.

#15 - - Hannah Almerud:

Ja, förskolan är verkligen toppen! Försöker säga det till dem så ofta jag kan :)

#16 - - Hannah Almerud:

Ja det är inte klokt hur känslorna håller på och jävlas. Vi gör ju alla så gott vi kan. Men tycker det är viktigt att vi får lätta lite på samvetet och prata om det också!

#17 - - Hannah Almerud:

Åh, ja GUD vad jag saknar att ha mormor och morfar i samma stad. Speciellt efter separationen.

#18 - - Hannah Almerud:

Massa bra råd, tack! ♥︎ Jo, jag jobbar igen lite när F är hos sin pappa. Speciellt om det varit mycket läkarbesök eller vab eller så. Skönt att du hittat en lösning som får dig att må bättre!!

#19 - - Hannah Almerud:

ÅH vilken peptalk! Tack!! :) Och jag håller verkligen med. Vilken jäkla bra barnomsorg vi har! Jag försöker säga det till dem ofta. Är vansinnigt imponerad över hur väl just Franks förskola fungerar. Så på det viset har jag inte problem als med att han är där, det är väl bara att vi får mindre tid ihop som är mitt huvudbry, helt enkelt.

#20 - - Hannah Almerud:

Jaa. "Föräldratävlingen" kände jag av extremt mycket Franks första år på förskolan, men har kommit över det nu (eh, typ). Nu handlar det nog mer om min syn på mitt eget föräldraskap. Men klart att vi alla gör så gott vi kan! 💪

#21 - - Hannah Almerud:

Låter som ni har det urmysigt! ♥︎

#22 - - Hannah Almerud:

Åh, skönt att höra! :)

#23 - - Hannah Almerud:

Ja, precis! Först och främst – jag är så otroligt impad och tacksam över hela din yrkeskår. Och Franks förskola är HELT fantastisk och pedagogerna lika så. Så den biten känner jag mig helt trygg med. Det är nog mest min och Franks relation jag tänker på. Att vi bara har halva tiden som det är. Och dessutom långa dagar. Men vi gör det bästa av tiden vi har helt enkelt :)

#24 - - Nana:

Jag tror det dåliga samvetet (tyvärr) är vår inre röst och kompass som liksom säger "hallå det är ju helt åt helvete att du träffat ditt barn 2 timmar om dagen och att hen är mer med andra vuxna än dig"!
Och det är ju inte vårt fel att det är så. Samhället är uppbyggt så. Jag lider av samma situation. Självklart vore det bättre för våra barn att vara mer med oss.. förskolan kan inte ersätta en relation med en mamma. Men såhär är vår verklighet. Det är sorgligt.

#25 - - Linda:

Så länge sonen verkar vara pigg o glad över sina timmar - ha inte dåligt samvete. När jag var liten på 80-talet då var alla mina kompisar länge på dagis eller dagmamma (så hette de då). Jag lämnades 0620 och hämtades 1620 cirkus. Har inga sorgliga minnen över detta.
Nä vi i samhället har byggt upp att vi ska tjäna bra, ha polerade hem, jobba heltid men inte ha barnen hela dagarna på förskolan. Hur hänger det ihop!

Men som ngn skrev - kan du gå ner några procent och därmed sluta tidigt en dag när det är Frankvecka - gör det. Det är livskvalité o mys att få hämta vid 14 en dag o bara ha skönt stressfritt häng. Vi gör så - varannan vecka (är ej separerade, men det är vad ekonomin tillåter)

#26 - - stella:

finns ju ett före och ett nu-svar på den frågan för mig. När vi bodde i sthlm gick vi hemifrån kl 7, jag lämnade strax efter 7:30 och var på jobbet 8:15, jobbade till 16 och hämtade strax efter 16:30 och så var vi hemma strax efter 17. Jobbade 75% men kunde stanna en timme extra här och där när mina föräldrar hämtade. Tjänade på gränsen hela tiden till vad min sthlms-hyra pallade. Sen flyttade vi från sthlm och nu driver jag eget och lämnar 8:30 och hämtar 15:30. Vi lever inget lyxliv, men det är jag inte ute efter heller. jag fattar absolut att du måste jobba heltid! kanske går chefen med på att du jobbar 45/35? så att de veckorna du inte har frallan jobbar du lite längre dagar och de veckor han är hos dig lite kortare? om du känner att det är långa dagar för honom?

#27 - - Malin:

När mina barn var yngre lagade jag middagen kvällen innan, när de lagt sig, bara att värma på och servera när vi kom hem. På så sätt kunde jag vara med barnen från att vi lämnade förskolan tills att de gick och la sig.

Oavsett hur du löser era kvällar:
Ha INTE dåligt samvete. Om han är sist kvar betyder det att han fått ensam tid, och full uppmärksamhet, från en annan vuxen som han är trygg med :)

/Malin, förskollärare

#28 - - Elin:

Just hittat din blogg - tror jag kommer trivas :). Min 4,5 åriga dotter har tid 7-16:45 & som tur är gillar hon sitt dagis. Det dåliga samvetet gnager såklart men jag kom till en punkt då jag tvingades göra en deal med samvetet att det fick ta en paus. Gick in i väggen förra året & har i perioder inte ens pallat lämna/hämta själv & att uppepå det ha dåligt samvete för att jag rent teoretiskt kan hämta tidigare då jag ju faktiskt är hemma har bara inte fungerat. Förskolan är en fantastisk sak vi har!
Sen klarar jag bara inte av "tävlan" om att hämta tidigare/inte hämta sist etc. Mötte en dagiskompis med mamma på Ica igår & hon berättade för min dotter då hon frågade vart wilton varit idag att de har "tagit sig lite sportlov; så skönt när man kan ta lite ledigt & vara med barnen..." barnen är 4 & 1,5. Min dotter har ingen aning om vad sportlov är. & jag har mitt barn fulltid på dagis alla dagar, finns ingen ledighet att ta ut i företaget min sjuka hjärna. Eldar upp mig nu medan jag skriver märker jag ;). MEN - med detta vill jag uppmana till att ej ha dåligt samvete. Det är apselut kvalité före kvantitet i att umgås med sina barn tänker jag <3

#29 - - Hannah Almerud:

Åh, välkommen hit Elin! 👋😊

Jag förstår precis din känsla av tävlan. Och du har helt rätt i att vi måste göra allt vi kan för att inte hamna där! Det mår ingen bättre av. Jag har sett utbrändhet på nära håll och förstår verkligen att det inte är lätt att kombinera allt det tuffa du går igenom med förskoleåren. Hoppas du får må bättre snart! ♥︎

#30 - - Hannah Almerud:

Tack för pepp! 😌

Till top