Ett oförklarligt sinnestillstånd

♀︎ / Permalink / 0
Den här veckan har jag drabbats av något som jag inte riktigt kunnat sätta fingret på vad det varit. Jag har liksom haft en oförklarling ångest på kvällarna. Bara längtat hem till en påse godis och täcket. Dessutom har jag haft taggarna utåt mot precis alla jag mött, och samtidigt haft taggarna inåt mot mig själv. Jag har gett mig själv rejält med skäll varenda dag den här veckan. Otroligt jobbigt. 
 
Idag fick jag dessutom en otrolig mensvärk och det var det som gjorde att poletten trillade ned. Hur SJUKT är det att jag är 30 år och fortfarande lyckas läxa upp mig själv (och omgivningen) i flera dagar under pms:en utan att ens koppla vad det handlar om? Hur kan jag fortfarande bli chockad?
 
Jag har ju förvisso PCOS, som jag skrivit om i bloggen förr. Det innebär att jag har mens bara några få gånger per år – och aldrig vet när. Det bidrar ju såklart till min pms-förvirring. Men när jag hört mig för verkar det här ändå vara ett utbrett fenomen även hos de kvinns som har mens mer eller mindre regelbundet. Är det inbyggt i pms:en att vi ska förtränga den till nästa gång tro? Typ som med förlossningar. Haha. 
 
Och inte nog med det. För några år sedan så räknade (och skissade) jag lite på vad mensen kan kosta oss under en livstid för Veckorevyn. Det är sjukt lågt räknat, både på mensskyddsfronten (gick på rekommenderat byte på förpackningen – men tror de flesta nästan dubblar det där) och dessutom räknade jag inte in alla sjukdagar som mens ändå kan innebära för många av oss med livmoder. ÄNDÅ handlar det som helt sinnessjuka summor. Kika själva. 😱
 
 
Till top