Ett hastigt "god jul" i hallen på förskolan

Skilsmässa / Permalink / 0
Det går faktiskt oftast bra, det här med delad vårdnad. Sakta har det blivit vardag, trots allt, att Frank bara är hos mig halva tiden. Men det är två saker jag har svårt att dela med mig av. Franks födelsedag och julen. I år är det som sagt Franks pappas jul. Och jag kan ju inte sätta mig på tvären där såklart, men jag börjar lida över det redan i november. Jag tycker verkligen det är helt fruktansvärt. 
 
Jag tror jag hade en bild av just jular innan jag skaffade barn. Att "när en får barn, då kommer jularna bli mer meningsfulla än någonsin". Jag vill återuppleva min barndoms jular genom Frank – och jag vill få skapa magi för honom. Men det får jag bara vartannat år. Hur kan något som är så rättvist kännas så orättvist? Självklart kommer jag få chansen i mellandagarna att ta igen det vi missat och fira jul tillsammans. Men på något sätt så känns det inte lika. Ska tomten dyka upp igen då? Det går ju inte.
 
I tisdags var det dags att säga hejdå, inför julen. Nu är det pappavecka och till helgen åker de norrut för att fira med Franks pappas släkt. 
 
Så där fann jag mig själv. I hallen på förskolan fick jag säga ett hastigt "god jul, älskling" och pussa på min son, i en kamp mot tårarna. Det var den "julmagin" jag fick stå för det här året. Nästa år blir det revenge. 
 
Förra julafton (aka vattkoppsjulen)
 
Till top