En jul på spa

Tips / Permalink / 0
Hujhujhuj. Det har varit tyst på bloggen för länge. "Julen" kom i vägen. Och med facit i hand, kan jag bara säga en enda sak. 
 
Alla separerade föräldrar där ute. STÄLL IN JULEN när ni inte får ha barnen. Det var det bästa jag kunde ha gjort åt den här situationen. Jag och Anna har haft det SÅ jävla drömmigt i Tranås. Det här kommer ju nästan lukta sponsrat, så mycket som jag kommer lovorda Badhotellet. Men det är det inte, det är helt enkelt bara ren och skär pepp och tacksamhet.
 
 

Såhär ser julspa-pepp ut.

Ett inlägg delat av Hannah Almerud (@hannah.almerud) 23 Dec 2017 kl. 7:22 PST

Den 23e checkade jag och Anna in, och började direkt med deras "sparitual". Vi fick ett varsitt paket med deras egna produkter (som luktade typ tall och urskog). Sedan startade vi med torrbastu. Det vet en ju hur det känns. Men därefter gick vi rakt på en isskrubb och skrubbade kroppen med en uppdrucken mojito, typ. Så jäkla skönt när en är bastuvarm. Därefter körde vi bastun några minuter till innan vi tog ett fotbad. Det var så jäkla vackert överallt också. Fotbadet var varmt men avslutades med en iskall avsköjning av fötterna. (👈  här började en ju ana att det här ritualen hade ett tema). 
 
Direkt efter fotbadet lades en guldmask och fick verka i en ångbastu. Jag älskar ångbastus. Mina lungor har varit trasiga sedan 2009 när jag fick flura lunginflammationer samma år. Men när jag andas i en ångbastu är det som att de liksom kommer till liv igen. SÅ, efter ångbastun sköjdes masken av och det sjukaste momentet uppstod. Då skulle vi skölja av varandra med en vattensläng med iskallt vatten. Panflöjtsmusiken avbröts av gallskrik. Hehe. 
 
(null)
 
Rätt rejält nedkylda hoppade vi ned i en varmpool. Asgött. Och efter det avrundade vi alltihopa i ett ljusterapirum. Och ljusterapi är väl egentligen det en behöver mest av allt i livet just nu. Det var med lätta steg en gick därifrån. 
 
Det här var ju bara de två första timmarna av julhelgen, dock. På kvällen den 23e käkade vi trerätters middag och hängde i mysiga soffor, som i ett eget litet vardagsrum. 
 
(null)
 
 
Och julafton var nästan det bästa spamässigt. Då hade ju alla andra som var på spa:t fullt upp med att fira jul. Men inte jag och Anna. Vi hade en hel spaavdelning med eget bastudäck och utomhuspooler helt för oss själva. En tackar. 
 
Maten då? SOM VI ÅT. Och dessutom gick det utmärkt att vara de här jobbiga: "Hej. Eh, ja vi tog ett varn här vid julbordet men vi är vegetarianer. Och en är glutenintolerant. Och en är laktosintolerant. Såatte..." (Så hemskt att vara den där hopplösa typen, men vad gör man?). Så alla rätter vi fick under hela helgen var veganska och glutenfria, bara en sådan sak!
 
Sista dagen var det mer kaos i spa:t, men det gjorde inget. Vi packade ihop oss, hängde i Tranås och käkade pizza och drack öl och åkte sedan hem till Stockholm igen. 
 
Att vara så långt från ett traditionellt julfirande hjälpte mig verkligen. Jag Facetimade med Frank, och det skar såklart i hjärtat lite. Men det var tusen gånger lättare än förra gången jag var ifrån honom på jul, och ändå skulle behålla samma traditioner. 
 
Spakänslan är kvar i hjärnan idag. Jag går här hemma och rör mig mer likt än sengångare än något annat. Tur att jag inte har bråttom någonstans. 
 

Ett hastigt "god jul" i hallen på förskolan

Skilsmässa / Permalink / 0
Det går faktiskt oftast bra, det här med delad vårdnad. Sakta har det blivit vardag, trots allt, att Frank bara är hos mig halva tiden. Men det är två saker jag har svårt att dela med mig av. Franks födelsedag och julen. I år är det som sagt Franks pappas jul. Och jag kan ju inte sätta mig på tvären där såklart, men jag börjar lida över det redan i november. Jag tycker verkligen det är helt fruktansvärt. 
 
Jag tror jag hade en bild av just jular innan jag skaffade barn. Att "när en får barn, då kommer jularna bli mer meningsfulla än någonsin". Jag vill återuppleva min barndoms jular genom Frank – och jag vill få skapa magi för honom. Men det får jag bara vartannat år. Hur kan något som är så rättvist kännas så orättvist? Självklart kommer jag få chansen i mellandagarna att ta igen det vi missat och fira jul tillsammans. Men på något sätt så känns det inte lika. Ska tomten dyka upp igen då? Det går ju inte.
 
I tisdags var det dags att säga hejdå, inför julen. Nu är det pappavecka och till helgen åker de norrut för att fira med Franks pappas släkt. 
 
Så där fann jag mig själv. I hallen på förskolan fick jag säga ett hastigt "god jul, älskling" och pussa på min son, i en kamp mot tårarna. Det var den "julmagin" jag fick stå för det här året. Nästa år blir det revenge. 
 
Förra julafton (aka vattkoppsjulen)
 

Franks husdjurskampanj når nya nivåer

Dreamteam / Permalink / 0
Än en gång har min fyraåring överlistat mig. I alla fall typ. Jag har ju tidigare nämnt Franks kampanj kring husdjur. SOM han vill ha ett husdjur. Och han är enveten. Det är nog nära ett år nu, som kattkampanjen pågått. 
 
I lördags åt vi frukost tillsammans i köket. 
 
Frank (slänger upp ena foten på stolen och lutar huvudet ledigt mot knät): När ska vi åka till djuraffären och köpa en katt?
Jag: Det kommer dröja länge till innan vi kan skaffa ett husdjur...
Frank: Men jag GILLAR katter.
Jag: Åh, jag vet att du gör det.
Frank: Och du, du gillar blommor. Och du åker till blomaffären HELA TIDEN!
 
 
Till top