2-in-1-föräldern?

Föräldraskap / Permalink / 7
Jag älskar mammapepp! Roliga, träffsäkra skildringar av mammalivet i allmänhet – och kanske singelmammalivet i synnerhet. Jag är ständigt på jakt efter sådant. Därför ramlade jag över en blogg av en australiensisk singelmorsa häromdagen. Endel riktigt bra inlägg om förväntningarna på vad en singelmamma ska klara av, om ekonomi och om relationer. MEN jag kollade även hennes insta och hittade ett citat jag reagerade över. Menar inte detta som ett påhopp mot just henne, utan fenomenet i allmänhet. Såklart finns här också delvis kulturella skillnader i samhällena vi lever i. Men jag stöter på liknande åsikter här med, titt som tätt. "Any woman can be a mother – but it takes a special one to be a dad too" Stopp ett tag. Varför skulle vi försöka det? Jag blir helt oförstående. Om barnet inte har sin pappa närvarande i livet – ska mamman då lajva pappa? Vad innebär det isf att vara "pappa"? Kan vi inte bara isf ge alla ensamstående morsor det jag tror en behöver höra på riktigt? Typ; vad otroligt grym du är som helt själv tar allt ansvar för kidsen! Du. Bara du. Varje dag stoppar du en miljard minikonflikter. Varje dag lämnar du, hämtar du, handlar du, lagar du mat, leker du, läser du saga, nattar du. Du tar hela nätterna, varje natt. Du är uppe och gör frukosten också. Superhjälte. Jag är så jävla tacksam över att inte stå själv med föräldraskapet. Jag kan inte ens föreställa mig hur livet måste vara (förutom allt det där fina med kidsen såklart) som HELT ensamstående förälder. Men vad jag tror mig veta, är att jag åtminstone hade velat ha credden för allt jag gjorde – själv. Inte inbäddat i något kring att jag skulle täcka upp någon "papparoll" också.
#1 - - Hanna Vesterberg:

Till råga på allt även lite okänsligt mot kvinnor också. "Any woman can be a mother". För det första, nej, alla kvinnor kan inte bli mödrar. För det andra, citatet får det att låta som att vara mamma är enkelt, att tackla pappa-rollen - där är utmaningen. Jag kan fatta att man syftar på att det "takes a special one" att axla båda rollerna. MEN.. skulle den vara godkänd att vända på? Any man can be a father - but it takes a special one to be a mother too".
Hur som så skulle jag nog påstå att "it takes a special one" att vara båda föräldrarna, oavsett kön. Jag har mina tjejer nästan på heltid själv och det är ingen lätt match. Det är tur man är en "special one" 💪🏼😉

#2 - - Binki:

Säkert väl menat men slarvigt uttryckt, tycker jag också. Jag har mina fyra barn på heltid helt själv, men känner mig inte som "pappa också" för det. Det är ju fjantigt om vissa delar av föräldraskapet ska tillhöra bara ena könet. Jag kan vara gosig, baka bullar, lära barnen cykla, grilla till middag, köra bilen, tjäna pengar och gå på alla föräldramöten. Vara FÖRÄLDER helt enkelt, inte mamma eller pappa.

#3 - - Binki:

Hallå? Varför skriver du ofta frågor i bloggen men svarar aldrig på kommentarerna du får?

#4 - - Hannah Almerud:

Jamen EXAKT! Håller verkligen med dig.

#5 - - Hannah Almerud:

Exakt så!

#6 - - Hannah Almerud:

Hej Binki! Jag brukar försöka svara på det mesta, men ibland tar det lite tid – beroende på hur mycket annat jag har i livet. Uppskattar verkligen alla kommentarer jag får och är ledsen om det upplevs som att jag "aldrig svarar".

#7 - - Rumpkullan:

Jag har fått det förklarat för mig som så att en ensamstående mamma måste sköta både "manliga" och "kvinnliga" uppgifter i hemmet och därmed axla en papparoll att lära ut sånt där "manligt" som pappor gör. (Klippa gräset, åka till tippen, renovera osv).
Kort sagt gammaldags 1800-tals manligt/kvinnligt könsrollstänkande.

Till top