Att vara kompis med exet

Relationer / Permalink / 4
Min kollega sade igår "det spelar ingen roll vad det är för snubbe vi pratar om – så är det alltid ett ex till dig". Haha, riktigt så illa är det faktiskt inte. Men det fick mig att fundera på vad det beror på att exen liksom dyker upp här och var. Sedan slog det mig, att den närmaste veckan är nästan alla mina inplanerade "sociala aktiviteter" med före detta pojkvänner eller åtminstone gamla ragg. Imorgon ska jag träffa ett ex från 2009 (och god vän since) och dricka öl med honom och hans fru. Dagen efter ska jag träffa ett annat ex (numera nära vän) från typ 2010, och gå på Emil Jensen med honom och en annan kompis. På fredag ska jag nog aw:a med ett en vän som började som ett ragg typ... 2006 kanske? Och nästa vecka kommer en gymnasiecrush (och vän sedan dess) och hälsar på. Haha. HUR GICK DET TILL?! Är alla mina kompisar gamla ex utan att jag insåg att det hände?! Det finns säkert en rad obehagliga psykoanalyser man kan dra av detta. En sak står iallafall klart. Jag har inga problem med att va kompis med ex. Jag har faktiskt aldrig förstått den grejen. Medan man fortfarande är mitt i uppbrottet så går det ju inte att kalla sig vänner. Då är allt för grötigt och sårbart för det. Men väl ute på andra sidan så ser jag ingen anledning att inte vara just vänner. Det är ju (förhoppningsvis) en person som man 1. tycker väldigt mycket om, och 2. någon man investerat massor av tid och energi på. Varför ska man inte förvalta den relationen? Skapa något nytt, något som passar för nu? Jag gillar det ändå. Även om jag kanske borde börja blanda upp mina vänner med folk jag faktiskt inte har legat med. 😁 [caption id="attachment_329" align="alignnone" width="2576"]December är inte bästa selfiemånaden alltså. 😨 December är inte bästa selfiemånaden alltså. 😨[/caption] (Lite apropå det här ämnet 👆. Kanske vill du också läsa om relationen till mitt barns pappa tillika mest ex of them all: Amöba-familjen)
#1 - - C:

Jag resonnerar helt omvänt.. Varför ska jag lägga tid på gamla ex när det ändå inte funkade mellan oss. Då lägger jag hellre ned tid på nya bekanta eller vänner som jag inte har delat säng med. Har inget emot att andra umgås med sina ex, men jag har inte fattat grejen!

#2 - - Hannah Almerud:

Haha ja, det är rimligt det med å andra sidan. Men många av de där riktigt gamla exen jag nämner i texten, de var ju pojkvän i så kort tid i relation till hur länge de hunnit vara vän efteråt. Så nu känns det som något helt annat, och då är jag glad att jag behållt dem ändå! :D Men det har inte funkat med riktigt alla gamla relationer ;)

#3 - - Nina:

Mitt livsmott är typ "Hugg av den ruttna grenen från trädet" Haha, Nä men nästan i allafall. Vad fint att du lyckas hålla kvar i dina ex som vänner ändå! Det är nog en väldigt bra egenskap. Att man kan förlåta och gå vidare. Nån stans gillade man ju den personen. Har inte haft så många ex i mitt liv. Och de jag haft har alltid behandlat mig oförlåtligt. Kanske därför jag kör mitt hugga av grenen spår.

#4 - - Anna:

En bra grej med det där är ju att det visar att ditt mönster inte är att falla för douchebags. 😊
Jag insåg vid ett tillfälle i livet att jag hade legat med många av mina närmsta vänner. Fast alltså, som du, först sexat och sen blivit kompisar. Inga direkta ex alltså men jag har inte heller sett några problem med upplägget. Något som förvånar mig nu dock är att jag sen samboskapet hände varit sämre på att vårda de relationerna, trots att det är väldigt viktiga personer för mig, av någon jättekonstig lojalitetsgrej typ. Men jag jobbar på det! ☺ Att våra kön möttes för typ 100 år sen har ju inget med min nuvarande relation att göra liksom.

Till top