Plötsligt händer det

Övrigt / Permalink / 0
Det här är en STOR dag. Jajaja det är sista dagen på året, men det är inte det jag menar. Idag är dagen då Frank väckte mig 08.32. HALV NIO! Jag är så lycklig nu.  (Och lite panikslagen - prickigt face och morgontrötthet brukar höra till en annan era? Kommer han smyga iväg på mystiska lan med en folköl under tröjan redan?!)

Summering

Övrigt / Permalink / 0
Jag är rätt jävla peppad på att packa ihop det här lille året nu och börja på nu kula. Egentligen har sjuuukt mycket kul hänt det här året. Jag har börjat blogga här till exempel! ♥︎ Och skaffat mig ett nytt och jätteroligt jobb! Jag har också varit superkär. Och rest mer än vanligt. Och blivit sambo. Och lärt känna Sthlms uteliv otroligt mycket bättre än tidigare. Frallan har blivit större. Han har börjat prata mer. Vi kan sjunga typ alla sånger jag kan komma på tillsammans. Vilket vi gör. Hela tiden. Låter det inte som världens bästa år?! Men, jag har också varit HELT SLUT. För året innan det har liksom legat kvar och spökat. Jag blev sådär superkär och sambo igen innan jag riktigt hade blivit klar med min skilsmässa. Därför (bland annat) gick jag igenom en separation till. Vilket är lite för mycket separation på lite för kort tid inuti en lite för trött människa. Och jag har fått jobba med mig själv på så otroligt många olika sätt under det här året. På grund av allt ovanstående. Både det bra och det dåliga. Därför ser jag liksom fram emot att börja om snart. Med mitt nya klokare och sundare jag. 2017 – det lugna året.   (Haha, skoja bara. Jag kallas Hannah Hetserud av en anledning.)

Några favvisar från året:

https://www.instagram.com/p/BFs62TQrUAz/?taken-by=hannahalmerud https://www.instagram.com/p/BHFyTALh8KY/?taken-by=hannahalmerud https://www.instagram.com/p/BHjgqIvhbx4/?taken-by=hannahalmerud https://www.instagram.com/p/BICU9wLB7ks/?taken-by=hannahalmerud https://www.instagram.com/p/BIK_92MBdT1/?taken-by=hannahalmerud https://www.instagram.com/p/BI-gVJChjXq/?taken-by=hannahalmerud https://www.instagram.com/p/BLqagCuBa6O/?taken-by=hannahalmerud https://www.instagram.com/p/BME2vBmBPq3/?taken-by=hannahalmerud https://www.instagram.com/p/BNALS0Rh_t6/?taken-by=hannahalmerud https://www.instagram.com/p/BMd7eUxh9_0/?taken-by=hannahalmerud https://www.instagram.com/p/BN4y3BZhFOm/?taken-by=hannahalmerud

"Så... dejtar du någon?"

Relationer / Permalink / 7
Ingen som ställer den frågan har nog avsikt att göra något illa. Tvärtom. Men jag känner mig ändå lite triggad varje gång den ställs. Om jag skulle dejta någon seriöst så skulle jag nog berätta det förr eller senare. Däremot läggs en jäkla press inbäddad i frågeställningen de gånger mitt svar är "nej". För man ska vilja leva i tvåsamhet. För att singellivet ses som en transportsträcka in i nästa relation av precis hela samhället. Det finns massa goda skäl till att inte dejta. Kanske har man fullt upp med att få tiden att räcka till kids och vänner. Kanske har man inte läkt ännu. Kanske tycker man inte att det är särskilt kul att dejta. Kanske är man blyg. Kanske vill man helt enkelt inte dejta. Kanske är man alldeles förträffligt nöjd med att vara singel. Men försök att säga något av ovanstående utan att det låter som ett jäkla försvarstal. Speciellt när det kommer till separerade föräldrar tror jag det kan vara en idé att passa sig med den här frågan. Jag tror många kämpar med att forma om sin syn – från ett traditionellt familjeliv till att skapa något nytt. Det är nog en svinbra mental resa som pågår. Vad vill jag? Varför sket sig relationen till barnens andra förälder? Vad var min roll i det? Hur vill jag ha det istället? Det vill jag mycket hellre prata om. Istället för att fråga "Så, dejtar du någon?" så välkomnar jag frågan "hur trivs du själv?".
Till top