Jag slutar (för nu) ❤️

Allmänt / Permalink / 0
Det är dags för ett avslut. Som ni säkert märkt så har bloggen prioriterats ned rejält i mitt liv i några veckor. Och jag har märkt att jag faktiskt mått ganska bra av det.
 
Därför har jag bestämt mig för att lägga ned, för nu. Det ska kännas lustfyllt att skriva och det gjorde det länge. Men temat för den här bloggen var singelmorsaskapet och att skiljas med barn. Nu känner jag mig ganska klar med det. Och det känns bra. 🙂
 
Jag är så glad för alla er som följt med. Som läst, diskuterat, frågat och peppat. Det har varit svinkul. 
 
Men jag gillar ju att tycka till om saker så kanske ses vi igen i ett annat forum. Tills dess hörs vi på Instagram
 
Puss. Och tack för er.  

Det stora kollektivet

Dreamteam, Relationer, Skilsmässa / Permalink / 0
Jag tog jullov från bloggen. Behövde lite ledigt på riktigt. Det har hunnit bli nytt år under tiden. Jag hade egentligen planerat att skriva någon form av årskrönika, som sig bör om en skriver blogg kan en tycka. Men nu känner jag mig mer sugen på att tänka på nya året framåt istället. 
 
Mitt årshoroskop (ja, jag läser sånt, och Damernas Värld är bäst på det) vittnar om att skorpionen är VINNAREN kommande året. Tydligen kommer allt bra hända typ samtidigt. Men det får jag ju inte jinxa nu genom att sitta och spekulera i vad det kan röra sig om. Hehe. 
 
Något som redan hänt är iallafall att Frank hoppat på nästa utvecklingssteg, från en dag till en annan. Kanske kan inte jag ta in det under "mitt år", det är ju snarare hans. Men det är så coolt att följa. Det är som varje gång han tillfrisknar från en ordentlig förkylning så har han under vilan passat på att levla upp hjärnan och kroppen. Jag och Franks pappa pratade mycket om det Frallans första levnadsår. Efter varje förkylning hände något banbrytande. Att han började skratta, forma ord eller krypa. 
 
Nu är det inte riktigt lika tydliga milstolpar, men ändå helt fantastiskt att se hur han helt plötsligt har börjat bli mer självständig. Nu släpar han runt på en pall och fixar massor av saker själv. Fryser in is att ha i sitt vatten, går och snyter sig själv, spolar och tvättar händerna utan påminnelse. Jag sitter typ såhär "😮😮😮" och ser nya grejer hända varje dag. 
 
Med all denna utveckling har även förmågan att kunna prata om skilsmässan utvecklats. Han frågar mycket nu. Varför han alltid måste säga hejdå till pappa för att få mig, och hejdå till mig för att få pappa. Han undrar varför vi inte bor tillsammans allihop. Och varför Anna inte bor med oss eftersom vi tycker om henne så mycket. Härom dagen kom han med det radikala förslaget:
 
"Mamma jag är så trött på att alla nämbiskor (människor) jag tycker om är i massa olika hus. Varför ska alla bo överallt? Det är ju jättejobbigt att hålla på och ba hej å hejdå hej å hejdå hela tiden! Kan vi inte vara i samma hus samtidigt, så jag får ha alla nämbiskor och alla mina vänner på samma ställe?"
 
Vilket kollektiv det skulle bli. Frank, jag, Anna, Franks pappa, hans tjej, alla syskon och deras mammor och ett par av förskolekompisarna och hans favvofröken. Vi får ordna ett litet familjeråd och diskutera saken. 😉 
 
Frank och hans syster på nyårsafton hemma hos sin pappa. Jag fick sno den bilden pga älskar den. 💜

En jul på spa

Tips / Permalink / 0
Hujhujhuj. Det har varit tyst på bloggen för länge. "Julen" kom i vägen. Och med facit i hand, kan jag bara säga en enda sak. 
 
Alla separerade föräldrar där ute. STÄLL IN JULEN när ni inte får ha barnen. Det var det bästa jag kunde ha gjort åt den här situationen. Jag och Anna har haft det SÅ jävla drömmigt i Tranås. Det här kommer ju nästan lukta sponsrat, så mycket som jag kommer lovorda Badhotellet. Men det är det inte, det är helt enkelt bara ren och skär pepp och tacksamhet.
 
 

Såhär ser julspa-pepp ut.

Ett inlägg delat av Hannah Almerud (@hannah.almerud) 23 Dec 2017 kl. 7:22 PST

Den 23e checkade jag och Anna in, och började direkt med deras "sparitual". Vi fick ett varsitt paket med deras egna produkter (som luktade typ tall och urskog). Sedan startade vi med torrbastu. Det vet en ju hur det känns. Men därefter gick vi rakt på en isskrubb och skrubbade kroppen med en uppdrucken mojito, typ. Så jäkla skönt när en är bastuvarm. Därefter körde vi bastun några minuter till innan vi tog ett fotbad. Det var så jäkla vackert överallt också. Fotbadet var varmt men avslutades med en iskall avsköjning av fötterna. (👈  här började en ju ana att det här ritualen hade ett tema). 
 
Direkt efter fotbadet lades en guldmask och fick verka i en ångbastu. Jag älskar ångbastus. Mina lungor har varit trasiga sedan 2009 när jag fick flura lunginflammationer samma år. Men när jag andas i en ångbastu är det som att de liksom kommer till liv igen. SÅ, efter ångbastun sköjdes masken av och det sjukaste momentet uppstod. Då skulle vi skölja av varandra med en vattensläng med iskallt vatten. Panflöjtsmusiken avbröts av gallskrik. Hehe. 
 
(null)
 
Rätt rejält nedkylda hoppade vi ned i en varmpool. Asgött. Och efter det avrundade vi alltihopa i ett ljusterapirum. Och ljusterapi är väl egentligen det en behöver mest av allt i livet just nu. Det var med lätta steg en gick därifrån. 
 
Det här var ju bara de två första timmarna av julhelgen, dock. På kvällen den 23e käkade vi trerätters middag och hängde i mysiga soffor, som i ett eget litet vardagsrum. 
 
(null)
 
 
Och julafton var nästan det bästa spamässigt. Då hade ju alla andra som var på spa:t fullt upp med att fira jul. Men inte jag och Anna. Vi hade en hel spaavdelning med eget bastudäck och utomhuspooler helt för oss själva. En tackar. 
 
Maten då? SOM VI ÅT. Och dessutom gick det utmärkt att vara de här jobbiga: "Hej. Eh, ja vi tog ett varn här vid julbordet men vi är vegetarianer. Och en är glutenintolerant. Och en är laktosintolerant. Såatte..." (Så hemskt att vara den där hopplösa typen, men vad gör man?). Så alla rätter vi fick under hela helgen var veganska och glutenfria, bara en sådan sak!
 
Sista dagen var det mer kaos i spa:t, men det gjorde inget. Vi packade ihop oss, hängde i Tranås och käkade pizza och drack öl och åkte sedan hem till Stockholm igen. 
 
Att vara så långt från ett traditionellt julfirande hjälpte mig verkligen. Jag Facetimade med Frank, och det skar såklart i hjärtat lite. Men det var tusen gånger lättare än förra gången jag var ifrån honom på jul, och ändå skulle behålla samma traditioner. 
 
Spakänslan är kvar i hjärnan idag. Jag går här hemma och rör mig mer likt än sengångare än något annat. Tur att jag inte har bråttom någonstans. 
 
Till top